tisdag, mars 16
Jag har nog säkert berättat för er nån gång om de kvällar när jag blir nostalgisk och sentimental. Då känner jag bara för att dra mig undan, höra på the killers och kent. Oftast händer det här när jag sovit alldeles för lite och haft för lite tid för mig själv. Då känner jag för att vara ledsen och tänka på alla dagar när jag känt alldeles för mycket eller alldeles för lite. Till exempel de här dagarna:Jag är kanske 14 år gammal. Vi sitter bakom en sten, jag och min vän i vått och torrt när jag var 14 år gammal. Jag säger att han skall sätta sig i min famn för att jag fryser. Så där sitter vi och röker, han och jag. Och jag hade aldrig varit lyckligare.
Jag är 15 år gammal. Det är sommar. Så varmt att jag och min bästa kompis åker iväg på min vespa genom skogen till en strand. Där ligger vi hela dagen och lyssnar på Gwen Stefani. Sen kör vi runt omkring i staden och spelar musik ur högtalarna. På kvällen ligger vi i gräset i en lekpark och röker.
Jag är 16 år gammal. Vi står på torget jag och mina vänner. Det är midsommar dagen, på kvällen. Över torget kommer min stora kärlek slättande emot mig. Min ena pojkvän säger att jag inte kan bli kär i den killen för han har så konstiga kläder och är alldeles för smal. Jag var kär i många, många månader.
Jag är 18 år gammal. Vi ligger i din säng. Det är mitt i natten. Du har just berättat dina hemligheter för mig. Vi gråter båda två. Jag kysser bort dina tårar och önskar innerligt att världen vore en bättre plats för dig och mig.
Det är sådana saker jag tänker på kvällar som dessa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar