söndag, november 22

till dig:

minns du förra sommaren? du ringde mig en dag och sa att jag var söt. att du bara ville säga det. jag blev så paff att jag inte visste vad jag skulle säga tillbaka. så jag fnissade försynt och var väl kaxig tillbaka, antar jag. jag minns faktiskt inte. det är så längesen nu. vi gick på en kaffe en dag. jag blixbytte kläder på halpa-hallis wc före kaffen för jag kände mig inte tillräckligt snygg i min vitblommiga klänning jag hade tänkt ha på mig. sen satt vi där, på stans sunkigaste kafé och drack pannstått kaffe som smakade bränt. vi pratade om fylleminnen och jag tror du tyckte jag verkade lite konstig. efter kaffet sa vi hejdå och jag åkte hem. det kändes lite konstigt. visste inte om det var bra eller dåligt. du sa nångång senare att du inte var kär då. inte jag heller. men av nån anledning fortsatte vi att träffas. du ville att jag skulle stanna bilen mitt ute i larsmo för att kyssa mig. mina kompisar har skrattat många gånger åt det. jag också. vi sa att vi inte skulle bli tillsammans. att vi bara skulle träffas ibland. tillsist satt jag där på din mammas förlovningskalas och sa att jag var din flickvän. du hade en vit skjorta på dig. jag en ljusblå klänning. vi var tillsammans. och vi hade det bra. en tid. jag började tvivla. du kanske inte riktigt förstod dig på mig. jag som planerar mitt liv 10 år för tidigt. jag som vill laga mat, gå på promenader. jag som oftast vill sitta länge på krogen. prata gamla minnen med mina kompisar. jag som hatar dataspel och som inte kanske riktigt förstod mig på dig. vi bråkade. oj så vi bråkade. om allt. men sen kysste vi varandra i regnet och du sa att du vill ge mig ed westvick i ett badkar fyllt med äggsmör. det är det vackraste någon nånsin sagt åt mig. och vi kramades hela natten och grät. vi hade det bra vi två. även fast jag alltid tvivlade. men sen skickade vi två textrader i sms och jag hoppades. men man kan inte hoppas för evigt. för nån dag måste man få sin dröm. men min dröm kom aldrig. och nu sitter vi här och är arga. vi som inte skulle vara tillsammans. och är inte tillsammans. men ibland måste man få tänka tillbaka på det som var bra. och tycka, nog var det bra. men det är nog bättre såhär. bara du kunde förlåta mig. en dag.

Ikväll är det en såndär nostalgisk kväll:

1 kommentarer:

Anonym sa...

det här var väldigt fint, emma. /m

Skicka en kommentar